Jag var bara tvungen att slå på tvn för att se Blondinbella in action. Missade hennes debatt dock, men såg något annat intressant. Det debatterades om papparollen. En undersökning i Kamratposten visade att barn som är ledsna går helst till mamman för tröst och sen kompisar, fröken osv, för att sist gå till pappan. Det kan jag hålla med om. Jag har aldrig haft den slags relationen till min pappa att jag kan gå till han och prata om något är fel eller om jag skulle ha ett problem. Papporna som var med i debatten tyckte ju självfallet att det var hemskt att höra. Och det förstår jag. Jag önskar att jag hade en bättre relation till min pappa som liten. Den är mycket bättre nu. En sak som min mamma påpekar ofta (jag är skilsmässobarn) är att hon känner att hon alltid måste ta ansvaret för allt som cirkulerar kring mig och mina bröder. Vars vi ska bo när vi kommer hem och hälsar på, flytt osv. Då sa dom något bra på debatten. Vi har blivit uppfostrade på det sättet att vi hellre går till vår mamma i första hand. Jag är helt säker på att det är min mamma som har haft "övertaget" när det gäller vår uppfostran. Så är det nog för dom flesta i vår generation när det gäller uppfostran. En sak till är att jag har väldigt lätt för att få dåligt samvete. Och när min pappa sitter hemma själv kvällarna i ända så får jag dåligt samvete. Jag börjar fundera på vad jag kunde ha gjort annorlunda när jag var liten för att förändra den situationen. Men det är inte mitt fel. Det är ingens fel egentligen. Det är bara så vi har blivit uppfostrade. Jag kände att behovet av min mamma var större än behovet av min pappa. Jag var då 12 år när mina föräldrar separerade, och vi fick välja hos vem vi ville bo. Jag var så himla mammakär så jag valde henne. Mina bröder ville bara bo kvar i huset, sen spelade det ingen roll med vem av dom det var. Sen dess känns det som att min pappa alltid har varit i utkanten. Tyvärr känns det som att jag inte kan göra något åt det. Jag förstår att det är svårt att gå igenom en separation när man har gemensamma barn och allting, men mina föräldrar har skött det riktigt bra. Det är alltid smärtsamt, det kan man aldrig kringgå. Nu har jag andra relationer till mina föräldrar. Jag kan inte påstå att någon av dom har övertaget. De är vikiga för mig på deras egna speciella sätt. Min dröm är att någon gång kunna fira jul tillsammans med mina bröder, min mamma och min pappa. Utan att det ska kännas konstigt på något vis. Mina föräldrar har fortfarande ett band mellan dom, och det är vi.

over and out

eller inte. Jag började min storstädning för sisådär 20 minuter sen. Jag som skulle göra det under dagen. Men jag har tydligen hittat roligare saker att göra. Nu börjar klockan dock bli mycket och jag måste städa undan innan jag åker till Kramfors. Vill inte komma tillbaka hit på måndag och hitta dammonster och mögelhögar. Jag får sån ångest av att se mig omkring i min lilla lägenhet. Ibland önskar jag att jag kunde trolla...

Jag har iaf fått i mig middag idag. Brist på pengar och idéer kan vara en jobbig kombination. Men det löste sig.

Ja, så i morgon åker jag då till Kramfors. Utan mina kärlekar. Hur ska jag klara mig utan dom i tre hela dagar?! Låt mig introducera mina män: Mr Epiphone och Mr Cort

over and out

Idag blir det fanimej storstädning. Jag är ju ledig och har inget bättre för mig. Så nu jävlar! Ska traska ner till tvättstugan också och boka en tvättid. Jag funderade på att gå ner en sväng på stan idag, men jag orkar inte. Jag måste köpa en ny vit ögonskugga, men det kan jag köpa när jag går från skolan i morgon. Har ändå lite tid att slå ihjäl innan bussen till Kramfors går. Det ska bli så skönt att få åka hem och äta upp sig lite. :P Nej, nu ska jag gå iväg och handla lite. Jag måste ju ha nåt att äta.

Dagens låt: In Flames - Trigger

over and out